Vänta, jag måste tänka. Riktigt ordentligt. Elsa, Mapei, Cleo, Peshi… och där sa det stopp. I inslaget som Kulturnyheterna hade om svensk hiphop, dess framtid och samlingsplattan Evolution, konstaterade man med Ametists hjälp, att medan snubbarna sitter och spottar ur sig låt efter låt och skickar in demos efter demos, känner tjejerna snarare att allt måste vara klart in i minsta detalj innan någon i branschen får ta del av det. I grunden tros detta vara den största anledningen till varför vi inte hör särskilt många tjejer rappa nu för tiden. Det här måste stämma. Jag resonerar så här: Såvida inte Ametist sitter och rådiskriminerar tjejer (vilket skulle vara otroligt motsägelsefullt med tanke på att hon 1. är kvinna och 2. tycker uppenbarligen att avsaknaden av tjejer på den svenska scenen är ett problem), så är det såsom det står skrivet: Brudarna håller igen. Det är sällan vi hör dem ute i etern, och vad kan det bero på annat än att de faktiskt inte skickar in sina grejer? Eller åtminstone att de inte gör det i samma utsträckning som killarna. Det kan inte vara så att vi kan räkna våra kvinnliga talanger på en hand, och samtidigt stormar det dagligen in nya stjärnskott av manlig karaktär. Jag VET att ni tjejer finns därute och jag vet att ni ”jobbar på lite grejer”, men kom igen… Killarna är kaxiga och tar plats för de vet att det är så man gör för att höras. Oavsett hur finslipade de är. De tror på sig själva så mycket att till och med råmaterialet anses vara värt allas öron! Och det är BRA! Ni tjejer behöver inte göra något extra fantastiskt märkvärdigt för att höras. Ingen förväntar sig (eller vill) att ni ska stå på huvudet och rappa. Gör er grej, det är allt! I det här läget är ni redan annorlunda och speciella, eftersom ni är brudar! Allt talar i er fördel! Det är sant att ni förmodligen kommer dömas hårdare, men det är bara sätta på sig skiteri-kappan och kamma av den skiten. Kanske kan man tycka att det är orättvist, och att många kommer se på dig som tjej och tänka att du automatiskt är sämre, just för att du är tjej. Ja, då är de efterblivna. Och då får du helt enkelt bevisa vad du går för. Det är ju ändå det hiphopen går ut på, eller hur? Tro inte för en sekund att du ”bara” är tjej. Du är en röst precis på samma sätt som alla andra. Tro heller inte att du ska jämföras med andra tjejer. Är du ute i djungeln, är det att äta eller ätas. Du jämförs efter förmåga. Annat vore dig ovärdigt. Det här klarar du! Det är inte bara killarnas territorium, kom ihåg det. På något vis har det blivit en norm, men den kan och måste brytas. Jag är ledsen att behöva säga det, men just nu är det bara hiphoptjejernas hiphopfel att de inte hiphophörs.
Toffer Live i Umyooo tillsamans med bla MARCUS PRICE (Fattaru/Basutbudet), ÖRIS, GEORGE KAPLAN (Trainspotters), MARKE, KING CHRIS, CHEFEN och MARC TARE LUGNT. Kommer bli bananers! Kommer ihåg förra gången jag var i Umeå, även fast jag knappt kommer ihåg nått, haha.
En liten film från när vi var och spelade på Debaser Medis för nån vecka sen. Shu till Ido för imovie freakningen. Samt till Mächy för en fet spottning i logen! skarpan bräääp!
Svenska rap-talanger samlas på ett nytt album, inspirerat av ett tolv år gammalt projekt.
1998 kom Sidewalk headliners, ett samlingsalbum som markerade den svenska hiphopens existens. Tolv år senare är det dags igen. Den här gången heter albumet Evolution och på det samlas nutidens och framtidens svenska hiphopartister. Medverkar på skivan gör bland andra Henok Achido, Organismen och Cleo. Kulturnyheternas Jennifer Kücükaslan har träffat musik-journalisten Ametist Azordigan som är en av initiativtagarna till projektet.
Kulturnyheterna
Ps. Hej Kulturnyheterna. AZORDEGAN stavas inte med i. Vänligen, Emilia Melgar.
THIS JUST IN!!:
From: kulturnyheterna@svt.se To: mig. Subject: Ang. Ametist Azordegan Date: Wed, 22 Sep 2010 19:35:08 +0200
Sverigedemokraterna hade någon spurt där för några veckor sen. Det var obehagligt att se på. Det verkade till och med gå bra för dem. Jimmie figurerade överallt och kamouflerade sin retorik så den blev alltmer rumsren. Själv satt man hemma framför tv-soffan och hoppades att folk skulle se igenom hans skitsnack, hur uppstylat i fina ord det än var. Snart började korthuset rasa. Jag tror att det var någon gång i samband med deras så kallade våldtäktsundersökning och kartläggningen av den påstådda våldtäktsvågen som enligt SD importeras i samband med vår invandringspolitik. Rent ut: invandrare våldtar menade Jimmie och co. Då kunde man inte annat än skratta. De la ju krokben på sig själva. Ingen retorik i världen räddar SD när sånt kommer fram. Och sen var det ju det där med den fantastiska valreklamfilmen som kan ju vara den absolut mest idiotiska propaganda jag någonsin sett. Det är ju nästan som att SD gått in för att se dumma ut. Det ser inte ljust ut för Jimmie och hans kompisar. Tvärtom. Youtubeklipp florerar runt om på nätet med kända ansikten som talar om för oss det vi redan vet; Sverige är ett rikt och mångkulturellt land och här platsar inte främlingsfientlighet. Främlingsfientlighet är osvenskt. Klippen hamnar på Facebook, tillsammans med folks statusuppdateringar som uppmanar oss att RÖSTA. Plötsligt kan vi föreställa oss hela Yes we can-grejen. Och det känns bra. Nu gäller det. Nu kan vi visa att vi inte tål skiten och att den inte hör till oss.
Jag vet inte vad du förknippar Sverige med. Jag tänker mest på Stockholm och insjöar. Och Zlatan. Klyschigt kanske, men jag älskar honom. Förutom huvudstaden, sötvattnet och fotbollsguden, tänker jag med stolthet på Public Service. Jag älskar konceptet. Världens bästa tanke. Information och underhållning fri från reklamens påverkan. Min största kärlek, som några kanske förstår, är Sveriges Radio. Varje gång jag är där blir jag som nykär. Det är därför det skär i hjärtat att läsa följande:
Ametist stängs alltså av tills efter valet, på grund av hennes medverkan i projektet Osvenskt (klippet ovan), ett projekt som satts ihop av elever på Berghs.
Jag blir så fruktansvärt besviken. Någon del av mig kan väl kanske förstå SRs policy och respektera den, men jag blir inte mindre ledsen för det. Varför kan inte en statlig kanal, som för övrigt anser att jämställdhet och jämlikhet är bland det viktigaste i sitt utbud, varför kan inte de ta ställning? Eller åtminstone strunta i att lägga sig i när deras anställda gör det? Jag förstår att SR respektive SVT inte vill vara politiska. Det är ju det som är grejen med Public Service. Men på det här sättet talar man ju snarare om att man inte ställer sig bakom Mikael Torving eller Ametist Azordegan. De kunde lika gärna struntat i hela grejen. Hur kan de ha tyckt att det var ett bättre val att knäppa Mikael Torving och Ametist på näsan? Var tog solidariteten vägen?
Den här låten är skriven och inspelad 07-08 och var tänkt till min ständigt växande EP. Men i och med datakrasch och min egen utveckling så släpper jag låten nu på mitt kommande tape "En Gitti Citti Bror". Jag kunde inte göra en riktig master för att jag bara hade ett utkast att jobba med men resultatet är bomb!
Lyssna in "Vad Sker Idag" som är producerad av DanneBee! Låten handlar om diverse politik och ämnerna är aktuella än idag, speciellt nu i dessa val tider.
Idag var jag i studion som vanligt och spelade in lite grejer, även en kompis som är grindcore snubbe kom förbi och spela in en grej till hans skolarbete. Efter att vi suttit med hans grejer skulle vi bege oss MEN så kom Tupac's "Keep Yo Head Up" instrumentalen igång i mediaspelaren, då fick jag inspiration och behövde skriva av mig.
Det resulterade i ca 40 bars på dryga halvtimmen. Istället för att göra en låt av det så spottade jag framför kameran. 13:e September, Vila i frid Tupac!
Sho va händer tofferbloggen? Länge sen, men pappa e tillbaka! Grovt mycket på gång med släppet (Greetings from Russia) men ni kan följa allting på vår facebooksida: http://www.facebook.com/QUEFFDENNIZPRIME! Bland annat spelning den 17de i stockholm, massa intervjuer, fokusgäster hos ametist, en streetvideo samt livevideo från förra gigget och andra radiogrejer.. Låter rätt najs va? Kika senaste kingsize för liten notis och oktobernumret nått lite större. Tack för all kärlek, kul som fan att ni gillar!
Häromdagen var jag och Denniz Prime ute hos Ante (från Swedun Distrubution), käkade middag, drack roseröttt och snackade skit (no homo). Nångång fick Ante för sig att filma mig, och han lyckades visst fånga mig på film. Droppar en vers från en låt jag gjort med Staden och bloggat om tidigare.
Var en jävla uppslutning i helgen i Level8 studion. Tycker vi om. Dom som dök upp var bla Marke, Bobbo, M.Zamora, Toffer, Heavy Indo, Shazaam, Trainspotters o Rayden. Shu till alla inblandade och Change som ska mixa skiten.
Jag pallar inte driva den här bloggen själv egentligen. Eller. Jag tycker hiphop delvis handlar om att lyfta fram folk i ens omgivning och runtomkring en själv. Så därför har jag iprincip gett ut logins till alla jag känner som är aktiva med hiphop musik. Vi ser ju dock hur aktivt det ändå blir. Vårt senaste gäst-tillskott här på Toffertoff bloggen är min kompis Emilia som bla driver hiphopbloggen http://dingrinn.blogspot.com/ , sänder radio i Uppsala tillsammans med Kid Colt o ibland snackar på Sveriges Radio. Hon kommer leverera lite krönikor, artiklar eller nått annat journalistiskt uppe i den hära grejen. - Toff
"I februari fyllde jag 25 och fick en resa till Tunisien av min mamma i födelsedagspresent. Kändes enormt att få en resa i present. Lite som på film.
Vi åkte nu i somras. Eftersom jag är en inbiten cd-spelaranvändare (och kanske lite seg med teknologisk utveckling), begränsade jag min musikaliska packning något avsevärt. Jag har heller ingen fungerande iPod och min mobil har tre låtar varav två är SonyEricssons egna. Jag tog med tre skivor: Felt, Vol 2: A Tribute to Lisa Bonet, T.I.s Paper Trail och Oskar Linnros’ Vilja Bli. Kändes bra när jag packade. Väl framme på hotellet bland svenskar, tyskar, danskar och några enstaka amerikaner, började jag fundera lite över den musik som spelades dagarna i ända; vid poolen, i receptionen, vid frukosten... Det var i huvudsak remixer av välkända poplåtar. Mycket ABBA, men också Madonna och Rolling Stones och till och med Nelly Furtado. En gång spelades överraskande nog Justin Timberlakes SexyBack i en version jag aldrig hört. Det kändes lite J.T. ft Tarkan. (Det funkade nästan bättre än originalet.) Justin Timberlake var det närmaste hiphop hotellet spelade. Vi kan nog alla vara överrens om att det är ljusår från en fungerande representation av genren. Jag satte på mig lurarna och höjde volymen på min spelare till tinnitusvarning och lät Slug och Murs döva omvärlden. I en dagdrömsdimma började jag fantisera kring vad som skulle hända om nästa låt efter Dancing Queen blev någon gammal Eminemklassiker som My name is. Eminem känner ju även de som lyssnar på Abba till. Det kanske skulle funka?
Eller inte, vid närmare eftertanke.
Eminem är kanske inte chartermusik på samma sätt som ABBA? Men Nelly Furtado känns heller inte Sällskapsresan… Var är det det viker sig? Är det en generationsgrej? Det var inte så många unga på hotellet, det var kanske därför Eminem kändes avlägset. Men då ägde plötsligt följande samtal rum: Mor: Va lyssnar du på? Jag: Felt heter dom. Från USA. Vill du höra..? Lite kritiskt tog min 65åriga mamma lurarna och sänkte volymen innan hon tog på sig dem. Sakta men säkert började hon nicka till musiken. Detta är kvinnan som närt mig vid sin barm och varit skeptisk till ”dunka dunkat” jag lyssnat på i över 10 år. Jag blev väldigt fövånad när hon inte gav tillbaka lurarna på direkten utan orkade lyssna på två hela låtar. Hon: Ja, jag förstår ju inte vad dom säger.. Dom sjunger så snabbt. Och låter så arga.. Men det är ju bra.. Musikaliskt.. Jag var mållös. Hon fortsatte: Du har inte med dig din skiva med dom där Cunninists…? Jag: CunninLynguists..?…nej… Hon såg besviken ut, men det gick ändå över ganska snabbt. Det blir nog ingen Nileskär av min mamma.
Så det handlar inte om en generationsklyfta. Och inte heller om att hiphop inte passar in i resemiljöer. Gåtan blev större och större. Varför var det så svårt att tänka sig att det skulle dunka dunka ut något från högtalarna? Jag kunde inte svara på det. Jag kan fortfarande inte svara på det. För två dagar sen sa en tjej i skolan att hiphop var ”läskigt” och att hon trodde att det var därför som det inte passade på semestern. Tål att tänkas på. Samtidigt prenumererade hon på både Cosmopolitan och VeckoRevyn, vilket hon var stolt över. Så jag vet inte hur tillförlitlig hon är som åsiktsmakerska gällande hiphop.
Det är med ytterst stor glädje och entusiasm jag skriver denna posten. Mina kompisar, vapendragare, och idioter i samverkan Queff & Denniz Prime har äntligen släppt sin efterlängtade skiva "Greetings from Russia". Jag tror inte dom flesta är redo för den här. Jag tror inte dom flesta fattar hur mycket grabbarna slitit för det här. Jag tror inte dom flesta fattar hur glad jag är för deras skull. Det här är är en milstolpe i svensk musikhistoria. Denniz gör musik som ingen annan jag träffat. Med beats som får den smalaste popgussen att dansa till den hårdaste hiphop snubben att skaka på skallen. Queff är en av dom hungrigaste rappare jag nånsin känt och levererar texter som både är tekniskt välskrivna men som samtidigt berör på ett djupare plan. Jag önskar grabbarna all lycka och hoppas även folk ska fatta hur stort det hära är, både på ett personlig och musikaliskt plan. Historian är skriven. MMD! LADDA NER!
1.EY 2.Ljudet av 3.Ingen lägesrapport 4.Pax pax pax 5.In i dimman 6.Suckers 7.Sepiroth 8.Blod, svett och droger 9.Scenen är vår (feat.Toffer) 10.Balt (skit) 11.Låtsas som du sover 12.Mirage 13.Tror att dom vet 14.Stjärnfall 15.Mycket att bevisa
Inlägg
