Recension: PH3 Löser ett fall

Jag blev tillfrågad om att skriva på den här fina bloggen och orden som då gavs av chefsredaktör Toff var som följer: Jag tycker hiphop delvis handlar om att lyfta fram folk i ens omgivning och runtomkring en själv.
Jag snor dessa fina ord rakt av och passar på att belysa en snygg blogg som gått från att vara på engelska, till att publicera grejer på svenska. Mitt första inlägg på The Salad Days är recensionen av PH3s skiva PH3 Löser ett fall:

Hela fem år har gått sen sist. Friskt vågat hälften vunnet heter det ju. Det finns nog inget som är så vågat som att syssla med det som lite luddigt kallas experimentell hiphop. Det här abstrakta som gör att vi för det första inte riktigt hänger med på vad Profilen och Eye N’ I pratar om, och som för det andra gör att våra öron spetsas lite extra när livestämningen bunkras upp.

Det är svårt att bestämma vad som är bäst på PH3 Löser ett fall. Det kan mycket väl vara egenvärdet i att göra något som känns nytt och spännande, eller det faktum att flowet hos de två rymdfararna är helt sinnesjukt (lyssna på Tillbaka i tiden och få ett smakprov på en minut), eller att Jag trodde jag va han och Osynligt gör att man tappar fattningen.

I universum finns inget upp och ner. Det gör det inte hos PH3 heller. Som lyssnare förstår man inte riktigt vad man är med om, men man anar storheten i det ändå. Texterna är finslipade till sin yttersta spets och de lyckas vrida och vända flera gånger om i hjärnan på den passiva lyssnaren. Det är det som är grejen: Det är fullständigt olagligt och fel på alla sätt och vis att lyssna på PH3 Löser ett fall och vara passiv. Man måste vara där. Fiska efter och grabba tag i den där känslan som är PH3. Det här är för bra för att låta glida förbi.

För dig som gillar snygga texter: här har du. För dig som älskar snygga beats: här finns dem. Bättre blir det inte. Kasta då in Jocke Åhlund (från Teddybears), Skizz från Stockholmssyndromet och Salem Al Fakir och du har ett fantastiskt recept på en space cookie.

Det finns en liten klick på den svenska arenan som tillhör samma skola som PH3. En skola som vi härmed kallar Aaron Phiri-skolan. Det handlar om Funkenteller (Skizz från Stockholmssyndromet), Supahumans samt Oliver Def och Bjarne B. Det är astronauter från samma universum som PH3: en rymd som inte riktigt kan kategoriseras eller sättas i fack. Varför? För det är för konstigt bara. Funkminimalistisktabstrakthiphopmedliveband. Vad ska man säga? Det är magiskt. Låt dessa strömmar skölja över oss, och låt dem göra sig hörbara. Låt PH3 visa vägen.





Skivan släpps imorgon (10/11).
Intervjun jag gjorde med Profilen och Eye N' I kommer ni kunna läsa på Whoa inom en snar framtid.

En liten parentes är att jag tycker att musiken alltid bör komma först. Alltid. Jag har skrivit om det här innan i min egen blogg. Därför har jag lite svårt att förstå hela grejen med att vissa inte vill ha exempelvis recensioner om de inte får vara exklusiva för deras sida/ blogg. Så funkar det inte. Det är fan skevt.

/Emilia.